- är troligtvis det som jag består av mest känslosamt. Det är så mycket oklart om framtiden som jag egentligen skulle vilja ha klara redan. Inträdesprov, eventuellt sommarjobb som skulle vara hela sommaren, skola, bostad, liv; allt är ur kontroll. Imorgon kommer resultaten av studentskrivningarna som jag har väntat på länge. Eller väntat och väntat, varit halft stressad över. I alla fall då har jag en aning om hur jag presterade då, och hur jag presterar annars också.
Från och med i morgon är det också inträdesprov. Är väldigt oförberedd, och nu kommer stressen fram. Tänk om jag misslyckas totalt. Tänk om jag blir utan studieplats. Tänk om jag får en studieplats och inte är nöjd. Tänk om jag låtsas vara nöjd för att passa in. Tänk om hela mitt liv är miserabelt. Jag ska försöka lätta på stämningen tills imorgon, men de övriga proven är jag ännu mindre förberedd på. Försöker också intyga mig själv att det egentligen inte har någon skillnad om jag inte slipper in i år, men jag har ändå prestationsångest.
Ej heller har någon egentligen nappat på mina ansökningar om sommarjobb. Skulle behöva pengarna då jag vill flytta och bo självständigt under studietiden, men kan ju inte producera dem ur luften heller. Även avundsjuka kommer in i bilden då jag som vanligt inte lyckas då alla andra gör det. Om du har arbete att erbjuda så snälla anställ mig?
Året framför hänger på några veckor på vårsommaren, och det känns så onödigt och fel att vara så osäker så länge. Då även min självkänsla är kopplad till lyckande och misslyckande är det tröttsamt att vänta på resultat om hur jag egentligen presterade. Allt är så viktigt, men samtidigt onödigt.
//Rakel
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar